Jag stiger ut på isen i hockeyrinken och hinner åka något varv när jag känner ett slag i sidan och faller med en hård duns ner på isen. Jag hann inte uppfatta vad som hände innan nästa slag kom, den här gången var det i magen. Jag kröp ihop i fosterställning för att det gjorde så ont. Men av någon anledning ställer jag mig upp på skridskorna igen och jag ser hela hockeylaget komma emot mig. Dom knuffar omkring mig som om jag vore en boll. Jag har ingen chans att ta mig ut på något sätt så jag hänger bara med. Men till slut så finns det ingen dit jag far. Jag ramlar mot väggen och sedan kom en enorm smärta genom huvudet. Jag hör hockeykillarna rusa där ifrån och med oroliga röster säger dom något till varandra som jag inte riktigt uppfattar. Sedan känner jag något blött rinna nedför  min panna. Jag lyfter försiktigt min hand mot pannan och känner något hårt, sedan kollar jag på min hand och det sista jag ser innan ögonen faller ihop är blod. Mitt blod.

Av någon anledning ser jag mig själv från avstånd sitta ner på isen med huvudet mot väggen och en enorm spik genom huvudet. Jag känner på mitt huvud men där finns ingen spik. Vad är det som händer? Drömmer jag? Eller.. jag ville inte tänka tanken men den kom ändå, är jag död? Jag satte mig ner på huk för att mina ben var för svaga för att orka hålla mig uppe. "Jag är död. Jag är död! JAG ÄR DÖD!!" skrek jag allt vad jag hade och orden stutsade mot väggarna och tillbaka till mig. Det var mörkt här, bara jag här.. med en spik genom huvudet. Och ingen visste att jag var här, förutom.. hockeykillarna. Men dom kommer antagligen inte säga något till någon. Det var ju det här dom ville, ha bort mig från laget alltså. Kanske ville dom till och med se mig död. Jag vet inte, men nu är jag i alla fall död så det behöver dom ju inte oroa sig för längre. Jag är borta.. för alltid. Och vad ska jag göra nu? När jag är levande död. Jag ser ju faktiskt mig själv så då måste jag väl vara levande död, eller? Hur som helst så känner jag mig levande.

Jag stiger ut på isen i hockeyrinken och hinner åka något varv när jag känner ett slag i sidan och faller med en hård duns ner på isen. Jag hann inte uppfatta vad som hände innan nästa slag kom, den här gången var det i magen. Jag kröp ihop i fosterställning för att det gjorde så ont. Men av någon anledning ställer jag mig upp på skridskorna igen och jag ser hela hockeylaget komma emot mig. Dom knuffar omkring mig som om jag vore en boll. Jag har ingen chans att ta mig ut på något sätt så jag hänger bara med. Men till slut så finns det ingen dit jag far. Jag ramlar mot väggen och sedan kom en enorm smärta genom huvudet. Jag hör hockeykillarna rusa där ifrån och med oroliga röster säger dom något till varandra som jag inte riktigt uppfattar. Sedan känner jag något blött rinna nedför  min panna. Jag lyfter försiktigt min hand mot pannan och känner något hårt, sedan kollar jag på min hand och det sista jag ser innan ögonen faller ihop är blod. Mitt blod.

Av någon anledning ser jag mig själv från avstånd sitta ner på isen med huvudet mot väggen och en enorm spik genom huvudet. Jag känner på mitt huvud men där finns ingen spik. Vad är det som händer? Drömmer jag? Eller.. jag ville inte tänka tanken men den kom ändå, är jag död? Jag satte mig ner på huk för att mina ben var för svaga för att orka hålla mig uppe.

"Jag är död. Jag är död! JAG ÄR DÖD!!" skrek jag allt vad jag hade och orden studsade mot väggarna och tillbaka till mig. Det var mörkt här, bara jag här.. med en spik genom huvudet. Och ingen visste att jag var här, förutom.. hockeykillarna. Men dom kommer antagligen inte säga något till någon. Det var ju det här dom ville, ha bort mig från laget alltså. Kanske ville dom till och med se mig död. Jag vet inte, men nu är jag i alla fall död så det behöver dom ju inte oroa sig för längre. Jag är borta.. för alltid. Och vad ska jag göra nu? När jag är levande död. Jag ser ju faktiskt mig själv så då måste jag väl vara levande död, eller? Hur som helst så känner jag mig levande.